"jag är så bra på att plåga mig själv
tänker på minnen som jag vet att jag saknar
så mycket så att de känns som ett hårt slag i magen
som om någon kramar om mitt hjärta hårt
så svårt att andas
det känns så varmt men gör ändå så ont
pang
så slår jag bort det
tänker på annat
men känslan finns kvar
blandningen av lyckan från det som var
och smärtan som finns kvar när jag försöker hålla fast vid det

vissa ögonblick önskar jag att jag kunde spara
lägga dom i en liten liten ask som bara jag kan öppna
en gång skulle det bara kunna gå att ta fram varje ögonblick
och det skulle bara gå att ta fram det när jag lämnat det bakom mig
först när det inte skulle kunna skada mig längre så skulle jag kunna ta fram det
uppleva det en gång till och känna att jag inte vill hålla kvar i det
bara få uppleva det en sista gång som en påminnelse om hur bra något varit
för en liten stund få tillbaka den där känslan som bara fanns just då
bara i just det ögonblicket

sedan skulle det försvinna
jag skulle aldrig mer tänka tillbaka på det ögonblicket 
skulle aldrig mer låta det ta över mig så som det gör ibland nu
det skulle aldrig mer kunna krama mitt hjärta så hårt att jag inte kan andas
det skulle aldrig mer få skada mig"